Auktioner är på ett sätt det optimala exemplet av marknadsekonomi, eller åtminstone marknadsbaserad prissättning.
Det är ju inte mycket svårare än att den som är beredd att betala mest också är den som får objektet i fråga. Som mycket annat fungerar det här på gott och ont. På ett sätt är det en självklar rätt att den som har ett föremål den vill sälja ska få välja att sälja den till den som betalar mest pengar.
Men hade det handlat om exempelvis mat hade diskussionen genast blivit mer knivig. Var går gränsen för när rikast vinner? Om det kan tillämpas även på saker som att rikast överlever?
Det är en intressant, och etiskt-filosofiskt angränsande diskussion som man kan hålla vid liv länge.
Men i grund och botten finns det inget ont i auktionssystemet, snarare är det något positivt att man på ett så pass smidigt sätt, exempelvis på nätet, kan arrangera effektiv försäljning där man säljer till högsta bud. Ibland kanske inte ens det högsta budet är särskilt högt; att man auktionerar ut något är ju verkligen ingen garanti för att det ska gå att göra en stor förtjänst på det.
Auktionerandet kommer troligen att öka allt mer, kanske framför allt på Internet, de närmaste åren. Eftersom att nätet expanderar så oerhört snabbt och även befolkningen (därmed nätanvändarna) ökar, så kommer nog auktioner på nätet och besökarna av dessa bli många till framöver.